Finns ju så många ögonblick man skulle kunna skriva om. Men ett ögonblick som kan ha varit det mest otäckaste jag har varit med om och som jag fortfarande har mardrömmar om, är nog dagen före julafton 2007 då jag var med om en ridolycka. Jag är fortfarande livrädd för hästar och har inte varit i närheten av en häst sen dess förutom ett litet föl och jag fick en panikattack. 

Allt började med att jag skulle åka till en kompis i Hedemora för en mysig ridtur dagen innan jul. Mamma ville absolut inte att jag skulle åka, så hon försökte med nästan allt för att få mig att stanna hemma. Hon sa "Jamen med din otur är det väl inte det smartaste att göra innan julafton?". Dock så var det inget jag lyssnade på. Allt gick hur bra som helst och hästen var helt underbar, jag har alltid haft en förkärlek till hästar med tanke på att jag har ridit mycket när jag var yngre och på senare tid med jämna mellanrum. Det var så himla fridfullt och fint när allt var täckt av snö. När vi hade ridit ut vid en åker skulle vi leda hästarna den sista biten. Men precis innan jag skulle hoppa ner från sadeln blir hästen rädd för något och skenar iväg med mig kvar i sadeln, efter det kommer jag inte ihåg så mycket mer. Jag vaknar till liv och ser att jag måste ha ramlat av på nå vis. Allt kändes helt okej, men sen känner jag hur det stramar till av kyla i hela ansiktet så skulle borsta bort snön. Inte förräns då märker jag, eller snarare ser att min vänstra hand bara hänger. Då skymtar jag benen som är av och är i princip genom min hud. 

Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer förräns jag kommer in till akuten till Falun, där jag tas in på ett rum och jag får en massa lustgas och smärtstillande. För dem skulle dra benen till rätta och stabilisera handleden. Jag minns så tydligt hur jag skymtar pappa i dörröppningen när dem ska till och dra till, men han försvann lika snabbt. Sen fick jag sitta och vänta med pappa för att vänta på röntgenplåtarna. Tydligen var det ett utav dem värsta handledsbrotten dem sett, så jag fick åka hem med ett x antal smärtstillande för att få vänta på ett utlåtande av en specialist. 

Och när jag kom hem, så var det allt annat än en vacker syn. Jag hade skrapsår på pannan, jag hade skrapat bort ögonfransarna på vänstra ögat och sen hade jag ett saftigt blåöga. Allt som allt blev det två operationer och nu pryds min handled av två ärr, ett litet och ett stort.